I smile and try to mean it...

Lyssnade på en låt just, som jag knappt visste jag hade i Winamp.
Det kändes som det syftade på mig, på idag och andra gånger så klart.

Känner ni inte så ibland? Att när nån man inte har nära sig, de nära alltså som personer som man verkligen tycker om, när andra kan säga nåt, så kan man få så svårt att reagera.
Alltså, jag fick faktiskt höra en grej idag, inte farligt så, men jag kände verkligen inte nånting när det berättades. Vilket det ändå kändes som att jag borde göra. Så jag var tvungen att ge det där: Men va? åååh oj," - fejset med tillhörande oj:ande.

Hmm knepigt sånt.

Hur gör ni? Alltså, det vet väl jag väl nog att man  kan ju inte bry sig om allt, eller ens ta till sig det. Men visst blir det konstigt då när man liksom "ska" reagera. Men egentligen gör man inte det alls inside. Så man blir tvungen att lägga på the "play"-fejs.


Knasigt really :) 

Man vill ju liksom inte göra nån ledsen... eller hur det nu blir...

hmm..


   

Kommentarer
Postat av: sofie

hum, men sådär får man ju göra ibland. Låtsas reagera! Det gjorde jag någon dag sedan, kom dock inte ihåg vad det var.. Men det är ju bara att släppa o gå vidare=)

Människan berättade förmodligen för att det kändes bra att göra det, då kan man ju vara supportive.. Något mer krävs inte.

Puss!

2009-07-17 @ 21:02:47
URL: http://sojf.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0